Vid årets Adeldrickning var Knutsgillet i Thumatorp representerat av Lekare Holger Bak och Gunnel Karlstedt. Nyligen mottog vi ett tack från dem som lyder;
Så glada i hågen vi åkte, vi två till Knutsgille, uti Skanör-Falsterbo.
Bröder och systrar! — Jag vill blott med detta
jag sitter och skriver, för er nu berätta
om den gång då jag hade nöjet att vara
just den, som i åldermans ställe fick fara
iväg för att festa bland systrar och bröder
i gillet som finns där på näset i söder.
Vi packat vår kappsäck med högtidskläder,
jag minns att det rådde ett strålande väder
då efter en stund vi befann oss i bilen,
som tankats för färden. Dom där nio milen.
Vi körde längs kusten, det är vackrast så
då ständigt man gläds utav havsytan blå.
Helt utan bekymmer, vi fann vårt logi
och där stod en flaska, med skumpa uti.
Den valde vi klokt nog, att inte uppkorka
det var ganska tidigt, och vi skulle orka
med mycket den dagen, det ante vi nog
så att avstå just då, ja för det fanns det fog.
I hotellets park, kring ett solbelyst bord
rent spontant, blev det samling av syster och bror
från Laholm och Landskrona, och från Ystad minsann
uti fred och i endräkt man glada dom fann.
Det bestämdes en tid för en samfälld transport
till Skanör, fastän avståndet dit, var rätt kort.
Klockan kvart över fyra var det tid då, för samling.
Mellan bröder och systrar! Yngling och gamling!
Alla minglade glatt, med ett glas i sin hand,
med medaljer och kedjor och färggranna band.
Ganska visst var det trångt, så man stod där man stod,
men stämningen! — Den må man säga, var god.
Med ett var det tid, och vi radades upp
för att tåga till kyrkan, grupp efter grupp.
Jag var ju som gäst, ibland de prominenta
men det var så trevligt att stå där och vänta
och språka med Lennart, som är chrönikör,
om ”Knutsklockan”. Den som blott finns i Skanör.
Ett dån utav trummor, av alla de slag,
oss mötte i kyrkan. Oj – oj, — vilket drag.
Från ”Vellinge trumkår”. Det lät ganska fräckt
dom spelade rytmiskt och mäktigt och käckt
en intågsmusik som jag aldrig hört maken
den höll nog var endaste knutsbroder vaken.
I kyrkan? – Ni vet redan hur det går till
så ej många fraser jag använda vill
om bröder och systrar som recipierat
och om jubilarer som stolt jubilerat.
Om parentationen, för dem som gått bort.
Om psalmsång och bön. Det var allt, (gott och kort.)
Med buss, bar det sedan iväg, så förnämt.
Det var så behändigt, det var så bekvämt.
Till Falsterbo Strandbad, strax utanför byn
där ledde en trappa, direkt upp mot skyn
till en takterrass utav ofantliga mått
och där bjöds det skumpa med tilltugg. så gott.
Snart gick vi till bords under festglans och glam
där förrätten redan till dels, dukats fram.
En krämig soppa på sparris var gjord
med vit choklad. — Jag saknade ord,
det smakade ljuvligt. Och vinet! Ack ja,
från Kapstaden kom det. Så utmärkt och bra.
Sen huvudrätten på kvällens meny.
En kalvtournedos med balsamicosky,
som fyllats med skaldjur av olika slag.
Så läckert. Jag lovar, ”den gjorde min dag.”
Ett rött vin från Spanien, man bjöd oss till det,
samt pärer med lättrögad blomkålspuré.
Desserten? Ja till och med den utan måtta.
En ypperlig havtornspannacotta
med hjortron som kokats uti vanilj.
Det kändes som världen omkring mig stod still.
Och återigen var en sydafrikan
den som framställt det vinet vi bjöds på den dan.
Och som brukligt det är, när vårt knutsgille festar,
så var middagen präglad av högljudda gäster.
Varje tal var finurligt och spirituellt,
och då tystnade sorlet, och man lyssnade snällt.
Våra damer fick rosor, av en mannagran kör.
Det var bröder från Falsterbo och från Skanör.
När dansen sen träddes, var alla i hatten,
det kändes som festen var tänkt hela natten.
Men man fick ju grunna på ”dagen därpå”,
och bilfärden hem, så vi valde att gå.
Vi kunde ha farit i buss med dom andra
men natten var mild. Det var gott nog att vandra.
På morgonen, då under frukostbuffén
var man tacksam, att kvällen ej blivit så sen.
Gillets ålderman Bengt och hans oldfru fru Ewa
fanns på plats för med oss att i frukosten delta,
och vi gäster, som bodde på samma hotell
kunde tacka dom båda för en lysande kväll.
Och nu då vi endast har minnena kvar.
Vi tänker tillbaka på festen som var
så lyckosam, där i Skanör-Falsterbo,
och skickar så glada och nöjda, vi två.
En mångfald av tankar, alla fyllda av tack.
Från systern Gunnel, och från mig. — Holger Bak.